Vilken härlig helg vi har haft! Att få lämna storstan för en stund och bege sig ut i naturen kan verkligen göra underverk för kropp och själ. I vårt fall gjorde det mest underverk för själen då vi är totalt mörbultade och sönderbrända efter några mils vandrande i bergen. Men det var det absolut värt!

Vi tar det från början. I fredags hoppade vi alltså på nattbussen som skulle ta oss till Sapa. Sapa ligger Hoang Ling bergen och själva byn befinner sig i en dal som är ca 1600 meter över havet. På praktiken tyckte dem att tåget var det bästa transportmedlet men vi hade hört att bussarna var bra så vi insisterade på att boka nattbussen ändå. Vi hade nog föreställt oss något i stil med ett par lite bredare säten som man liksom kunde fälla ned lite mer än vanligt för att kunna sova sig igenom natten. Så var icke fallet. Istället var det tre rader med ett slags sovfåtöljer med en under och en överslaf. Benutrymmet kan jämföras lite med hur man sitter i en kajak. Till detta fick alla en varsin stor filt. Tyvärr hade dem klämt in lite för många passagerare i bussen så några fick sova på en madrass i gången. Den första timmen hade dem "discobelysningen" på i bussen men när den sedan släcktes och det ändå kändes som att vi skulle kunna få lite sömn så knackar Saramaria mig på axeln -" Du jag vill inte skrämmas men det kryper fullt med kusar över hela golvet". (Kusar kan för mig ha två olika betydelser men när Saramaria säger kusar så menar hon diverse insekter) Efter det var det något svårare att sova speciellt för Saramaria som ju låg precis vid golvet. Vi lyckades iallafall sova någon timme även om vi var rätt trötta när vi klev av på morgonen i Sapa.

Några bilder från bussresan till Sapa

Bussen stannade mitt i natten på ett soptippsliknande ställe och lastade in flera buntar med växter. Det fanns inte en människa på plats och allt skedde väldigt snabbt.

 

Dag 1 började alltså med att vi blev upphämtade från bussen och skjutsade till hotellet. Där fick man duscha, byta om och äta frukost innan det var dags att ge sig ut på dagens tur. Guiderna tillhörde lokalbefolkningen och våran guide hette Sam och var 28 år. Vi blev en liten grupp på 9 personer som tillsammans började gå genom byn. Med oss hade vi även en drös andra kvinnor och barn ur lokalbefolkningen som i slutet gärna vilje sälja saker till oss. Alla kvinnorna hade en väl utarbetad repertoar av fraser som dem använde sig av. Några exempel: Vad heter du? Vart kommer du ifrån? Är du gift? Hur gammal är du? Oj vad ung du är. När en flicka i tolv års ålder säger oj vad ung du är så börjar man fundera lite...Men dem var iallafall väldigt gulliga och hjälpsamma även om man inte köpte något. Vandringen fortsatte nedåt och man kunde se risfälten lite här och där på avstånd. Just denna dag firade byborna sista dagen på Tet. Detta gjorde dem genom en slags femkamp. En gren var dragkamp en annan var att frakta vatten i sina händer och fylla på en flaska och en tredje var att fånga en get. På slutet tävlade även ett tiotal pojkar i att först lyckas springa uppför en kulle och fånga en röd flagga. Den som hann först skulle vinna 500 000 dong.

 

Här håller de fast geten i ett rep innan det är dags att fånga den

I Vietnam kommer man aldrig undan mopparna, inte ens när man befinner sig i bergen

 

Finn ett fel

 

 

 

 

 

 

 

Vid lunch var det dags att bege sig tillbaka till hotellet för att checka in och sedan äta. Det fina med vår resa var att det ingick både buss, boende och mat. Vi bodde på Sapa summit hotell och vi hade läst väldigt många dåliga recenssioner om det innan vi åkte. Vi blev dock glatt överraskade. Rummen var bra, det var superfin utsikt och man fick en väldans massa mat. På eftermiddagen fick man göra vad man ville så vi passade på att bara strosa runt lite i byn och titta på folk.

Hotellet

Det var en fantastisk utsikt från hotellet

Från balkongen

vietnamese food

 

Dag 2 vaknade vi upp lite trötta i kroppen vilket kändes väldigt skönt då vi av förklarliga skäl (trafiken) inte kunnat vara ute och röra så mycket på oss tidigare under vår vistelse. Först blev det frukost sedan checka ut från rummet och sedan började vår guidade tur nummer två. Den sträckte sig 1,2 mil genom bergen bland risfälten och var så fantastiskt vacker. Stundtals var det dock riktigt knivig terräng att ta sig genom då det på vissa ställen bara sluttade brant nedåt utan stigar. Saramaria som har problem med ett knä fick som tur var stöd av en av kvinnorna som gick med oss. Hon var ständigt där och sträckte ut en hjälpande hand där sluttningarna var som värst. Efter några timmars vandrande kom vi fram till en by där vi åt lunch. Sedan fick vi gå runt i byn och kika på hur dem gjorde kläder av hampa och hur det gick till att färga hampatygerna och så. Det var verkligen ett riktigt hantverk och många vackra saker tillverkades på detta sätt.

 

 hampa

Det kan gå vilt till i bergen, aj aj

Här på bilden kan ni se handgjorda gåvor som vi fick från en utav kvinnorna som följde med oss på turen

 

 

På väg ut ur byn och in i nästa by där vi skulle bli upphämtade passerade vi ett sjukhus. Vår guide berättade att eftersom det var söndag så var tyvärr sjukhuset stängt och det var därför ingen bra dag att bli sjuk på. Skulle man ändå råka bli sjuk på en söndag så kunde man gå till någon som utförde traditionell medicin (om ni tidigare kikat på filmklippet om kopping från sjukhuset som vi lagt ut så är det en form av traditionell medicin). Att bero på traditionell medicin så var det några av kvinnorna som hade stora runda märken i pannan. När någon hade huvudvärk tog man nämligen ett horn från en buffel och värmde upp  med hjälp av eld och sedan tryckte man den uppvärmda delen mot pannan i cirka 30-40min för att bota huvudvärken. Något annat som skiljde sig lite från vår kultur var barnafödandet. Alla födslar ägde rum hemma och den enda som närvarade var kvinnans mamma som hjälpte till att förlösa barnet. Det kunde även hända att mannen var med och lärde upp sig till nästa födsel för då var det hans tur att hjälpa till istället. Dessa kulturella skillnader väcker en hel del tankar hos oss. Vi har fått mycket tips om att man inte ska tänka att ens egen kultur är bättre än någon annans utan att man helt enkelt har olika kulturer. Vi gör vårt bästa för att tänka så men ibland är det dock väldigt svårt.

 

Byns sjukhus

Buffel

 

Vi hann prata ganska mycket med vår guide under färden och hon berättade vidare att hon aldrig varit utanför Sapa för att dem inte har råd att åka någonstans. Dem livnär sig på det dem har, kan dem odla något så är det de dem äter för dem har inte råd att köpa något annat. Då kanske man tänker men allt ris dem säljer då? För att kunna odla ris så måste man ju köpa något att odla med och även ha tillgång till stora mängder vatten så det går lite på ett ut.

 

Här är en bild på en gammal riskrossare som fanns i byn

 

Väl framme i by nummer två blev vi upphämtade av bussen som tog oss tillbaka till hotellet. Där lyckades vi boka in en buss hem som gick redan halv fem på eftermiddagen vilket innebar att vi skulle slippa sova på bussen. Eftersom det var mörkt och vi halvsov på vägen upp till Sapa så såg vi inte den fantastiska naturen utanför. Det fick vi däremot göra på hemvägen. Vägarna var såklart sådana där härliga serpentinvägar utan räcken med ett rejällt stup på sidan. Så det var med lite skräckblandad förtjusning vi kikade ut genom rutan. Men som sagt naturen var nog helt klart bland det vackraste vi sett så det var ändå helt okej att busschauffören befann sig på vägen med några centimeters marginal till kanten.

 

 

Klockan 23:00 var vi "hemma" igen i Hanoi. Vi är otroligt glada att vi tog den här turen och fick se något annat av Vietnam än bara Hanoi. Vi känner även en stor respekt för dem människor som bor i de byar vi besökte och som lever ett så otroligt annorlunda liv mot vad vi är vana med.

Det fanns många barn, flickor kanske 4-5 år som bar bebisar på ryggen