Tystnad på bussen...

11/2 Vardag, så kan man nog beskriva vår tid i Hanoi just nu. I helgen satt vi mest inne och tittade på film. Det var skönt för vi har känt oss lite slut. Det känns dock alltid lite jobbigt att komma till sjukhuset på måndagen och säga att man bara suttit hemma och inte varit ute och sett några Vietnamesiska sevärdheter. Så inför framtida helger får vi börja bocka av lite och ta oss utanför dörren. I övrigt har det varit väldigt dålig luft här den senaste veckan. Det har varit så mycket luftföroreningar så vi har mått illa när vi stuckit ut näsan. Som tur var så ”lånade” vi  ett varsitt munskydd från sjukhuset förra veckan  som i alla fall kunde ge lite skydd men inte tillräckligt tyckte Saramaria som investerade i en sjal istället. Under vår jakt på den perfekta sjalen så gick vi runt i de gamla kvarteren vid Hoan kiem lake där många Vietnameser satt ute på gatan och eldade skräp. Att se små brasor lite här och där är inget ovanligt här i Hanoi.
Dessa små brasor ser man lite här och där på gatorna
Det kan vara väldigt svårt att ta bilder här i Hanoi eftersom det alltid kommer något ivägen..
 
Tänkte att vi bara lite kort skulle prata om busskulturen här. I Sverige klagas det alltid på att svenskar är så stela och tråkiga för att dem inte pratar med varandra på bussen. Därför känns det lite skönt att komma till ett annat land där det är exakt likadant men helt accepteratoch inte alls stelt, vi börjar fundera på om det till och med är en regel att man inte får prata på bussen? Folk stirrar alltid konstigt om man råkar höja rösten lite och idag fick vi arga blicken från biljettgubben när vi skrattade lite för högt. Någt som dock är lite olikt det svenska bussåkandet är att man inte köper biljett av chauffören utan det finns en annan person som har i uppgift att gå runt i bussen så fort den börjar rulla och samla in pengar och ge ut biljetter. Återigen alla har en uppgift. Något som är fint med busskulturen här är att folk reser sig upp på en sekund och ger bort sin plats så fort det kliver på en äldre person.
 
 
Hela den här veckan spenderar vi på sjukhuset och vi har hunnit med fyra intervjuer än så länge. Det känns skönt att ha kommit igång med dem och vi hoppas kunna göra resterande intervjuer innan veckan är slut. Nästa vecka är det nämligen det Vietnamesiska nyåret och allt är stängt vilket innebär att vi är ”lediga” en vecka. Vår plan är därför att påbörja vår transkribering då. Något som kommer bli intressant när det här arbetet väl är färdigt är vilket syfte uppsatsen kommer få i slutänden då det på något sätt känns svårast att formulera.  Men men just nu känns ett färdigt arbete väldigt långt bort även om vi är glada över att ha kommit igång.

 

Angående det Vietnamesiska nyåret. Vi har fått förklarat för oss att vi firar nyår efter solen medans Vietnam precis som Kina firar efter månen och därför infaller alltså deras nyår nästa vecka och inte samtidigt som vårat. Nyår här verkar vara en otroligt stor högtid. Det pyntas hej vilt och varje dag har det kommit upp nya dekorationer vilket är lite roligt. Här åker alla hem till sina familjer under nyåret och hela samhället stänger ned. Det har märkts ganska bra på praktiken att det snart är helg då det knappt varit några patienter alls. Vår handledare berättade att man bara besöker sjukhuset under nyår om det är absolut nödfall. Har man ont någonstans och det inte är livshotande så stannar man hellre hemma och väntar tills nyåret är över. Det ska bli väldigt skoj att få uppleva denna högtid vi funderar på att ställa oss uppe på taket (tvättstugan) och kika på raketerna den 18:e.

Vi har gjort lite nyårs fint på sjukhuset också :)

Jag (Saramaria) brukar lägga upp bilderna här på bloggen så det kan bli lite förvirrande ibland när båda skriver i samma inlägg. Detta hjärta som ni kan se på bilden nedan har jag och Marielle skapat av små blommor :)
 
Idag efter praktiken gick vi till biografen för att stilla Saramarias hunger efter biljetterna till 50 shades på fredag. Det är svårt att överhuvudtaget nämna något som skulle kunna kopplas till filmen utan att hon får något galet i blicken och börjar slå omkring sig av glädje över att det snart är premiär. I alla fall, ibland kan det vara ganska svårt att kommunicera här (vilket vi nog skrivit om tidigare) och det blir ofta missförstånd. Vi skulle försöka fråga personalen på biografen om det var möjligt att boka biljetterna i förväg. Vi lyckades inte alls få fram vad vi menade och tänkte nästan ge upp. Men som tur är har vi fått tips om en översättningsapp så när vi hade översatt vad vi ville ha fram till vietnamesiska så var det inga problem. Efter det  flöt hela samtalet på på engelska som att dem i kassan aldrig hade pratat något annat. Vi märker ganska ofta själva att vårat ordförråd på engelska inte heller är det bästa och därför blir det ännu svårare att förklara på ett bra sätt vad vi menar. Det händer säkert 20 gånger dagligen att man inte fullt förstår den man pratar med, men vad gör väl det oftast blir det rätt i slutänden ändå. Igår stod vi hur länge som helst i mataffären och fösökte förklara att vi letade efter grönsaksbuljong. Till slut fick vi i alla fall med oss en påse hem och det visade sig vara precis det vi sökte.
 
 

Till sist tänkte vi ta upp en sak som vi tycker är bra med Hanoi och en som är dålig. Vi spar det bästa till sist och börjar med det dåliga, alltså trafiken. Ibland fastnar vi i att bara stå och titta på hur dem kör, man slutar liksom aldrig fascineras. Men dem gånger som vi faktiskt behöver korsa en gata så är det otroligt jobbigt med all denna trafik. Det har blivit så att vi undviker att gå till ställen som ligger på andra sidan gatan för att det blir ett sådant projekt att ta sig över. Speciellt när man är trött är detta ett problem då man verkligen måste ha koll åt alla håll för att undvika att bli påkörd. Alla som bor här som vi har pratat med tycker också att trafiken är galen men att det är typiskt Hanoi och att det inte är likadant på andra ställen i Vietnam. Det som är bra med Hanoi är alla människor som bor här. Man känner sig aldrig någonsin otrygg, det är väldigt svårt att tänka sig att någon här skulle vilja en något illa. Alla på praktiken är otroligt gulliga och trevliga och alla på hela sjukhuset som man möter ler alltid åt en och hejar även om man aldrig setts förut. Många stannar och pratar och är nyfikna på vart man kommer ifrån också men absolut inte på ett påträngande sätt som man ibland kan uppleva i andra länder.

Dagens moppebild:

Snålskjuts?

 
Sven Ohlsson
2015-02-12 @ 09:55:54

Äntligen kom den Bloggen! Som vanligt härligt skriven! Även vi firar vietnamesiskt nyår fast vi kallar det sportlov. Detta med att inte förstå engelska har de nog ärvt av frankrike som också är oerhört oförstående ända till dess att man visar sig vara från ett helt annat land dock inte tyskland då vilket är än mer bekymmersamt!Trevligt att läsa om allt runtomkring. Och Marran de kanske säljer gasmasker på överskott där så att ni överlever luften!

Göran Olsson
2015-02-12 @ 10:11:15

Vi läser och är med er, det är så roligt.Kram pappa och Lena.

Cassia
2015-02-12 @ 12:34:42

Allt är spännande att läsa ! Vilka erfarenheter ni få 👍ta hand om eller hur ? ! Stor kram ❤️

Cassia
2015-02-12 @ 12:35:56

Allt är spännande att läsa ! Vilka erfarenheter ni få eller hur? ! Ta hand om er två !Stor kram ❤️

Familjen Jansson
2015-02-14 @ 19:27:55

Stort tack för veckans moppebild den är så rolig och galen!
Vi uppskattar verkligen att ni lägger ner så mycket tid på er blogg för det är härligt att få "dela" er tid i Vietnam. Tänk att vi tar frisk luft för givet. Massor av kärlek




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

arbetsterapeutstudenterivietnam.blogg.se

Vi är två arbetsterapeutstudenter från Luleå Tekniska Universitet som ska resa till Vietnam för att samla data till vårat examensarbete.

RSS 2.0