2/2. Igår vart det visst måndag igen och vi tog bussen till Vinmec. Vi har inte åkt buss dit på morgonen någon gång och det visade sig vara några fler på bussen än vad vi är vana med. Vi fick därför  ett rejällt träningspass i balans då vi fick stå upp och försöka parera inför alla nödvändiga tvärbromsningar som busschauffören gjorde.

Dagen på Vinmec flöt sedan på i ett ganska lugnt tempo. Vi tog med våra ”presenter” och fick chansen att använda dem på två patienter som behövde lite handrehabilitering under dagen. Personalen på Vinmec är som sagt väldigt intresserade av arbetsterapi men det finns ganska stora skillnader i hur vi tänker kring patienter och därför är det ganska svårt för oss att förklara hur arbetsterapi utövas. I vår utbildning har vi från första stund blivit lärda att det är patienten som är i fokus, först lär man känna sin patient och sedan går man vidare med vilka interventioner som ska genomföras utifrån patientens mål (kortfattat förklarat). På Vinmec är man inte lika klientcentrerad, där ser man mer till vilket funktionshinder patienten har och vad man ska göra för att förbättra tillståndet. Det blir alltså en liten krock för oss när personalen berättar om ett funktionshinder som en patient har och sedan undrar vilka interventioner vi som arbetsterapeuter skulle använda på en patient med det funktionshindret? Vi har därför har börjat jobba med en liten power point presentation där vi tänkte förklara en arbetsterapeutisk processmodell och ge ett exempel på ett patientfall för att kanske kunna ge en bättre bild av det vi håller på med och hur vi tänker. Vi känner båda att det hade varit kul att åka hit och jobba istället när man är klar som arbetsterapeut och har hunnit samla på sig lite mer kunskap så man verkligen kan bidra ”på riktigt”.

Utanför VINMEC

Utanför arbetsterapirummet

 

Arbetsterapirummet

En av de få rullstolar vi sett under vår vistelse här, denna var den första "moderna"

Paraffin som fysioterapeuterna använder

Några bilder på några av de maskiner som fysioterapeuterna använder

Handspriten här är väldigt annorlunda än den vi är vana vid

Här arbetar vi med vår PP på kontoret

Lite hjälpmedel

Vi får inte ha våra egna inneskor, dessa plastskor har all kvinnlig personal på sjukhuset. Männen har vita loafers.

 

Efter dagens arbete skulle vi ta oss till Vincom (det supermall vi besökte i lördags) som ligger mitt emot Vinmec. Vi har dock väldiga problem med att hitta på sjukhuset och vi lyckas alltid ta fel hiss. Så idag kom vi ut på sjukhusets baksida. Det var faktiskt ganska intressant att se för när man blickar ut från framsidan så har man alla fina nybyggda höghus och shoppinhcentret framför sig. På baksidan ser man helt enkelt den grå baksidan. Men för att man inte ska se alltför mycket så har dem satt upp fina skärmar överallt med grönska på.

 

Inuti Vincom finns såklart Vinmart, ungefär som ett ica men med ett lite annat utbud vad gäller mat. För att få komma in där så måste man antingen plasta in sin väska eller lämna in den vid en disk. När man går ut från affären måste man visa upp sitt kvitto och få det stämplat av en vakt. När vi skulle gå ut med vår lilla påse mat så började larmet tjuta och vi blev stoppade av vakten som började kika igenom våra grejer. Det visade sig bara vara ett kvarglömt larm så till slut fick vi vår stämpel på kvittot och fick passera ut till friheten. Eftersom klockan nu var lite senare än vad den brukar vara när vi åker hem så var vi lite osäkra på om bussen skulle gå. Tyvärr var det ingen (inget ovanligt) som kunde engelska så det gick inte att fråga någon om saken så vi höll tummarna och väntade. Något som verkligen kan vara väldigt frustrerande här är att nästan ingen förstår engelska så det går inte att kommunicera. Vi försöker omvända den frustrationen till något positivt genom att tänka att vår empati  och förståelse för våra kommande patienter, som inte har förmågan att prata eller på annat sätt kommunicera, kommer att öka markant. Efter en stund kom då bussen i alla fall. Men den körde inte runt i rondellen utan gjorde istället en rejäll U-sväng vid hållplatsen och stannade inte utan öppnade bara dörrarna så vi fick hoppa in i bussen. Eller ja jag hoppade och Saramaria som hade lite mer is i magen klev på.

Idag 3/2 har vi varit på ett studiebesök på National Hospital of Pediatrics här i Hanoi som tidigare under en period kallades Olof Palmes barnsjukhus. Sjukhuset bombades under Vietnamkriget och Sverige har genom bistånd kunnat vara med och bidra med vårdinsatser där. Idag räknas dock Vietnam idag  som ett medelinkomst land så därför är det inte längre aktuellt för Sverige att skänka bistånd hit.  Nog om det, när vi hade hoppat ut genom taxin fick vi passera någon slags ”port” för att få komma in på sjukhusområdet, vid porten stod det massor av människor med lappar och väntade på att få gå igenom. Som vanligt stod det alltså en vakt utanför. Vi frågade efter barnsjukhuset och fick genast passera. Det finns inte många likheter mellan miljön på Vinmec och miljön på barnsjukhuset. Lokalerna var väldigt nötta och slitna. Man fick lust att köpa ett flak målarfärg å sätta igång. På vinmec är det dessutom väldigt viktigt hur man har sina kläder och har man något under sina jobbarkläder så skall det vara instoppat, alla ska dessutom ha samma typ av skor. Här var det lite mer blandad kompott, alla hade någon typ av sjukhuskläder på sig men vissa hade jeans till sina vita rockar och andra hade högklackat.

På barnsjukhuset hängde det en tavla med Olof Palme

 

Vi blev glada över att se att dem på det här sjukhuset hade lite mer hjälpmedel för barn med CP. Till exempel hade dem ett ortopedtekniskt rum där dem tillverkade skenor till benen och fötterna samt korsetter till barn med skolios. I arbetsterapirummet hade dem hjälpmedel för ett bättre sittande som dem dessutom anpassade till en viss del med inlägg. Dem hade mest handrehabilitering för barnen i arbetsterapi rummet men för barn med till exempel autism så kunde dem istället träna på påklädning. Personalen gjorde även olika bedömningar och kunde sedan visa föräldrarna vad dem kunde träna på hemma. Det blev en kort men spännande vistelse på rehabiliteringsavdelningen då alla hade mycket att göra.

 

Imorgon väntar en ny dag på Vinmec och på torsdag har vi tagit ledigt för att kunna vara med under ett opponerings seminarie på skolan. Vi håller tummarna för att vi hittat en stadig uppkoppling till dess.

Detta bygge är mitt emot vår lägenhet. Här jobbar dem hela dagarna och gör att för hand, alltså inga maskiner alls. De använder heller inga arbetskläder, en av killara arbetar i skinnjacka och vita jeans. De har heller ingen säkerhetsanordning så man blir lite nervös när de står jätte nära kanten och arbetar. De är verkligen flitiga och jobbar på, under denna bild är en ny bild som är tagen idag.

 

Efter en veckas arbete. Det ska bli spännande att se hur långt de kommit innan vi åker hem till Sverige igen.